Den som trodde att hundar inte har förmåga och lust att härma våra ljud bör se den här videofilmen.
Klicka på bilden för att se filmen.
Labradortiken Isa på jobbet tillsammans med husse Christer. – Det är inga problem att ha Isa med på jobbet, säger husse. Hon ligger i allmänhet på sin pläd och håller koll.
"Sällskapshundar är ett mått på välstånd. Alltfler svenskar, inte minst i städerna, skaffar sig hund i dag mer för nöje än för nytta".
"Som hundägare har du vissa skyldigheter. Hundägare ska ha tillsyn över sin hund så att den inte orsakar skada eller obehag.
text och bild: Per Jonebrink
Ni har säkert sett trälådorna i parkerna och de gula varningslapparna om att råttgift är utlagt och hört historier om hur hemskt och plågsamt giftet verkar.
Min dvärgpinschertik fick förmodligen i sig lite råttgift för något år sedan utan att jag insåg det. Inte förrän hon en morgon började kräkas blod förstod jag att något allvarligt hänt. Jag tog henne omedelbart till veterinären som gjorde en ingående undersökning. Man upptäckte först inte orsaken till besvären utan behandlade henne som om hon hade drabbats av någon allmän kräksjuka.
Man injicerade flera deciliter vätska i nacken för att hindra uttorkning. Vi hann knappt ut från kliniken förrän läget förvärrades med blodiga diarréer. Det var bara att vända på klacken och gå tillbaka till veterinären.
Hon behandlades akut med diverse medel och dropp. Hon fick ligga inlagd i två dagar. Därefter fick hon under en period äta specialmat och undersökas innan hon blev friskförklarad. Bortsett från det stora obehaget för min hund blev det kostsamt. Notan slutade på drygt 3.500 kronor.
För att ta reda på mer om utläggningen av råttgift och vad man ska tänka på om man kommer i kontakt med giftet, ringde jag det telefonnummer som fanns angivet på en giftlåda som var utställd av Anticimex.
Trots att jag ringde vid olika tidpunkter på dagen och flera dagar efter varandra var det ingen som svarade.
Jag ringde då Anticimex i Stockholm och kopplades till kundtjänst. Där sa man att de inte kunde ge svar. Jag blev lovad att någon kunnig inom området skulle ringa upp. Efter tre dagars väntan gav jag upp.
Det är oroande och värt kritik att Anticimex inte har bättre kompetens och service att svara på frågor som rör en verksamhet som kan få allvarliga konsekvenser för de djur och människor som kommer i kontakt med det gift de ställer ut i offentliga miljöer.
Jag ringde även till Stockholms stad för att få information. Även här var det problem att komma i kontakt med någon som kunde ge svar. Växeln hänvisade till miljöenheten vid Stadsdelsnämnden. Den person som var ansvarig hade satt på telefonsvarare med meddelandet att han skulle ringa upp. Jag lämnade telefonnummer och angav vad det gällde. Inte heller härifrån blev jag uppringd.
Ett par dagar senare ringde jag åter Stockholms stad och blev kopplade än hit än dit innan jag kom till rätt instans, som visade sig vara Trafikkontoret.
Jag talade med Peter som hade lång erfarenhet av skadedjursbekämpning och kunde ge kunniga och ingående svar.
Peter berättade att Stockholms stad sällan ställer ut lådor med gift. Det är främst fatstighetsägare, privata och offentliga, som använder den metoden.
Staden använder istället metoden att föra in ett långt rör i råttgångarna och spruta in giftet med högtrycksspruta.
Giftet som staden använder heter Racumin. Det finns även andra gifter men de verkar på i princip samma sätt.
Racumin är ett pastellblått pulver som fastnar på råttornas päls. Råttorna får i sig giftet då de försöker bli av med det genom att slicka sig rena. Giftet hindrar blodet att koagulera och råttorna dör genom att de förblöder. Peter beskrev att råttorna innan de blöder domnar bort. Han menade att råttorna inte utsätts för något större lidande.
Normalt kryper råttorna in i boet när de fått i sig giftet. Det händer dock i ensataka fall att de kryper ur boet.
Giftet i lådorna är smaksatt så att det är aptitligt för råttorna – och därmed även för många hundar. För att minimera risken att hundar och människor ska komma i kontakt med det giftiga betet, är det i fast form och fastsatt i en särskild kammare i lådan. Peter meddelade att giftet inte ska kunna komma ut även om man rör eller flyttar lådan.
Om man ser en död råtta ska man se till att hunden inte kommer i kontakt med den. Det gift som sprutas in i råttbon har en bitter smak vilket gör att en hund knappast skulle tugga på en förgiftad råtta, men den kan få i sig giftet när den undersöker den döda råttan.
Det brukar ta ett par dagar eller längre innan giftet börjar verka och prognosen för att hunden ska bli bra är god om man behandlar i tid.
Ofta märker man inte att en hund fått i sig råttgift. Symptom är att hunden blir trött och får bleka slemhinnor. Den kan också få andningssvårigheter och svårigheter att gå. Andra symptom kan vara näsblod, blodiga kräkningar, blodblandad eller svart avföring, blod i urinen och att hunden haltar. Hunden kan förblöda inifrån även om den inte visar några tydliga symptom.
Kontakta veterinär så fort du misstänker att hunden fått i sig eller kommit i kontakt med gift. Försök att ta reda på vilket gift det var genom att läsa på de gula lapparna som finns uppsatta eller texen på lådan.
Om hunden fått i sig giftet nyligen framkallar man kräkningar för att få ut det.
Hunden får injektioner eller tabletter med K-vitamin som motverkar giftets verkan. I allvarliga fall kan blodtransfusion bli nödvändig.
Hur länge behandling behövs beror på vilket gift det rör sig om. Den kan behöva pågå i flera månader.
Efter behandling kontrollerar man med blodprov om blodet koagulerar som det ska.
Kontakta veterinär så snart du känner dig orolig över ett symtom som din hund visar. Misstänker du förgiftning kan du även ringa till
Giftinformationscentralen, tfn: 08-33 12 31.
Agneta Isacsson, vice ordförande för Folkpartiet i Norrmalm, var den enda ledamot i stadelsnämnden som motsatte sig hundförbudet. Hon fick dock inte någon annan ledamot med sig.
Så här skriver Agneta Isacsson på sin blogg om beslutet om hundförbud:
Folkpartiet värnar om människans frihet. Förbud av olika slag bör undvikas.
Men den nyligen uppfräschade Spökparken mellan Drottninggatan och Holländargatan kommer att få ett hundförbud.
Jag försökte på senaste mötet i Stadsdelsnämnden Norrmalm plädera för att detta inte skulle genomföras. Men jag fick ingen politiker med mig.
Alla syntes acceptera en sådan åtgärd. Trist.
Läs Agneta Isacssons svar på frågorna från hundstaden.se
text och foto: Garman Gulbrandsen
Det finns omkring 800.000 hundar i Sverige. Minst 14.900 av dessa bor i stockholms innerstad.
16 procent av hushållen har hund. Ett hushåll i innerstan består av cirka 3,25 personer. Det innebär att omkring 48.300 av oss i stan lever i flock.
Hundägare är inte en heterogen grupp. Vi är föräldrar, pensionärer, funktionshindrade, nysvenskar, företagare, ensamhushåll – vi finns i alla grupper av medborgare.
Som alla andra betalar vi våra skatter till kommunen, länet och staten. Vi bidrar genom vårt hundägande desutom till betydande extra skatteinkomster genom vår konsumtion av varor och tjänster som rör våra hundar.
Veterinärer, ägare av djuraffärer, producenter av hundmat och hundprylar är några exempel på yrkesgrupper som skulle vara arbetslösa om vi inte hade våra hundar.
Dessa ekonomiska parametrar finns inte i tankarna när man skaffar sig hund.
Det finns dock anledning att göra sig medveten om dessa, då stadens politiker nu anger att det huvudsakligen är våra hundar som orsakar nedslitningen av parkerna, det vill säga orsakar kostnader för förvaltningen av dessa.
Man tar i det sammanhanget inte upp aktivitet som till exempel grillning och pic-nicande, skolornas användning av parkerna som idrottsplan och dagis- och lekparksverksamhet.
Staden förändras ständigt, medborgarnas livsmönster likaså. Det gäller även hur parkerna används.
Grönytorna per capita har minskat i och med förtätningen av staden. Vi kommer bli fler som möts i parkerna – hundar och människor.
Hundar är levande varelser som, liksom vi, har sina grundläggande behov för att må bra. I det sammanhanget spelar parkerna en avgörande roll.
Det är inte en tillfällighet att 40.000 stadsbor väljer att ha hund. Den glädje, trygghet och stimulans hunden bidrar till bör inte underskattas.
Hundstaden.se kommer i artiklar framöver visa exempel som visar hur stor positiv påverkan på våra liv ett husdjur har.
Låt oss alla mötas i parkerna, människor och hundar tillsammans!
Stoppa hundförbudet i SpökparkenDu har väl inte missat att skriva på namnlistan om att stoppa hundförbudet i Spökparken.
Om förbudet inte stoppas riskerar vi att få ett "Lex Spökparken" som kan kommer att resultera i att hundförbud införs i andra parken i Stockholm och andra städer.
Se vilka som hittills har skrivit på listan.
Läs mer om hundförbudet i spökparken här.
Att ha hund och bo i innerstan är på många sätt annorlunda än om man bor i förort eller i landsbygdsmiljö.
Det finns de som anser att hundar inte borde få finnas i innerstan, att de inte mår bra i den miljön. Men, lika lite som man kan säga att till exempel barn inte bör bo i stan, kan man säga detta om hundar.
Hur våra hundar mår beror på hur den övriga flocken beter sig. Det finns ingen anledning att tro att en stadshund har det sämre än en hund som bor någon annanstans.
Det bor omkring 14.900 hundar i innerstan tillsammans med fler än 48.000 människor i sin flock. Detta i sig är ett bevis på att hundar i stan fungerar utmärkt. Vi skulle aldrig vara så många om det inte skulle fungera bra.
I innerstan har vi inte en tillgång till "den riktiga naturen", utan får i vardagslag hålla tillgodo med stadens parker, spontana gröna områden och hundrastgårdar.
Våra hundar får anpassa dig till det höga tempo och den trängsel som det innebär att leva i storstaden. Vi som har förmånen av att leva med hund kan intyga att detta i allmänhet inte alls är ett problem. Hunden ställer som alltid upp på flocken, glad och lojal.
I stan har hundarna möjlighet att få möta betydligt fler kompisar än i förorten och på landet. Det gör att många stadshundar är mycket sociala.
Vi hundägare utbyter tips och kunskaper när våra hundar får oss mattar och hussar att träffas i flock. Resultatet blir att även vi blir mer socialt tränade och får nya vänner och bekanta.
De flesta av oss har våra egna geografiska och sociala revir. Hundstaden.se har som mål att göra reviren för hundflockarna i innerstan större och sprida bra, matnyttiga tips och nyheter som är relevanta för just det liv som vi och våra hundar lever här i innerstan.