Har din hund drabbats av diarré eller hosta? Sök orsaker här.
Den som trodde att hundar inte har förmåga och lust att härma våra ljud bör se den här videofilmen.
Klicka på bilden för att se filmen.
Labradortiken Isa på jobbet tillsammans med husse Christer. – Det är inga problem att ha Isa med på jobbet, säger husse. Hon ligger i allmänhet på sin pläd och håller koll.
"Sällskapshundar är ett mått på välstånd. Alltfler svenskar, inte minst i städerna, skaffar sig hund i dag mer för nöje än för nytta".
"Som hundägare har du vissa skyldigheter. Hundägare ska ha tillsyn över sin hund så att den inte orsakar skada eller obehag.
Hundkriget en tidningsankaBirkastans trygghetsråd och närpolisen höll torsdagskvällen den 11 februari ett möte med temat ”Samspel människor och djur i Birkastan”.
Mötet hade lockat ett 25-tal deltagare som samlades i en gemytlig sal i den gamla delen av Filadelfiakyrkan. Många av deltagarna var hundägare, dock inte alla. Det hade även kommit några personer som var hundrädda.
Mötet bevakades inte bara av gratistidningen Vi i Vasastan. En reporter från Sveriges Radio gjorde ljudinspelningar för programmet Verkligheten, som sänds i P3, torsdagen den 18 februari, klockan 19.03.
På mötesagendan fanns bland annat punkterna:
• skapa en bättre miljö i Birkastan,
• hur kan vi och ska vi hantera rädsla för djur,
• skapa ett nätverk för hundägare,
• kommunikation mellan djurägare och icke djurägare,
• rastning av hundar, var ska detta ske och var ska rastning ej ske.
Birkastans trygghetsråd har bildats av privatpersoner som vill skapa en bättre trivsel och miljö i området. Den är fristående från andra organisationer och politiska organ.
Ordförande för mötet var Lars Lehman från närpolisen. Han fick rycka in som sjukvikarie för Stefan Claar, som egentligen skulle varit moderator. Vid Lars Lehmans sida fanns två representanter från trygghetsrådet, Roger och Ulf.
Det hundkrig och förväntade möteskaos som Vi i Vasatan skrivit om märktes inget av. Argumenteringen blev inte mer livlig än en partiledaredebatt i Riksdagen.
Ett par mötesdeltagare berättade att de blivit utsatta för hot eller våld av hundägare när de bett dem koppla sina hundar. De som svarade uppmanade de drabbade att polisanmäla brotten.
Enligt Lars Lehman är det mycket sällsynt med grovt våld där hundar är inblandade. Däremot får man in anmälningar som rör mindre förseelser, till exempel att hundar springer lösa eller skäller.
Reglerna om koppeltvånget skapade en del skarpa ordväxlingar. Det fanns de som ansåg okopplade hundar som ett stort problem och att man strikt ska följa kopplingsrelgerna. Man uppmanade polisen att i avskräckande syfte bötfälla ett antal hundägare som låter sina hundar gå okopplade.
Andra menade att om man har kontroll över sin hund kan man låta den vara okopplad där det är lämpligt och inte utgör någon fara för andra.
Det framfördes även åsikten att hundar som tränas att gå lösa och träffa andra hundar och människor, blir mer socialt stabila och trygga. De får en bättre självkänsla och större livserfarenhet. Det är de hundar som aldrig får gå lösa man ska vara rädd för.
En deltagare framförde att han, trots att han bott i stan i många år, inte hade sett eller upplevt att det finns några egentliga motsättningar eller problem att tala om mellan hundägare och andra.
Lars Lehman resonerade att det svenska kynnet kanske spelar en roll som orsak till många konflikter. Hade vi varit mer som i södra Europa, där man direkt kommunicerar och pratar mer med varandra när man möts, skulle man förmodligen undvika missförstånd och onödiga småkonflikter, menade han.
Det var värdefullt att få ta del av hur de som var hundrädda upplever det. En kvinna berättade att hon blev stel av skräck när hon mötte en okopplad hund och inte kunde få fram ett ord. Alltså kunde hon inte ens be om att hundägaren skulle koppla hunden.
Även det eventuella hundförbudet i Spökparken kom på tal. Man berättade att det finns en protestlista och en facebookgrupp om detta. Det finns länkar till båda på hundstaden.se.
När mötet avslutades var det flera som anmälde sig till en kontaktgrupp som skulle samarbeta mer Birkastans trygghetsgrupp och närpolisen när det gällde hundrelaterade frågor.
Det blir intressant att läsa vad Vi i Vasastan skriver om mötet. Blir det braskande rubriker om hundkrig och konflikt är hundstadens åsikt att det är på tidningens redaktion slaget utspelar sig, inte mellan medbornarna på gator och i parker.
Ursäkta – var är kriget?Det är krig i centrala Stockholm. I alla fall enligt gratistidningen Vi i Vasastan. På den ena fronten står hundägare och på den andra ”hundlösa”.
För att bråken ska få ett slut anordnas nu ett försoningsmöte mellan de stridande. Det hålls den 11 februari, klockan 18.30, i Filadelfiakyrkan. Arrangörer är Birkastans trygghetsråd i samarbete med närpolisen. Temat för mötet är ”Samspel människor och djur i Birkastan”.
En moderator har utsetts för att hålla ordning på deltagarna.
- ”Vi vill inte ha en huggsexa, därför har vi valt en moderator som är pastor" säger Roger Kardell, ansvarig för Djurgruppen i Birkastans trygghetsråd, när han i Vi i Vasastan förklarar varför man valt pingstpastor Stefan Claar till uppdraget.
Generande nog har jag inte förstått att jag levde mitt i detta krig. Här har jag i åratal ovetande spatserat runt med min lilla hund, mitt i krigsområdet, utan att se det allvarliga läget.
Min hund har ofta varit en katalysator till trevliga, spontana möten med både hundflockar och ”hundlösa”.
Visst, någon gång har jag fått en syrlig kommentar om att hunden ska vara kopplad och någon gång har det växlats några onödiga ord.
Inte förstod jag att detta var KRIG!
Jag trodde att dessa mikrokonflikter skulle anses vara sådant som jag och övriga medborgare hade ansvar för att klara av på egen hand, utan inblandning av medborgarorganisationer och polisen.
Inte heller visste jag att vi som har hund utgjorde en egen heterogen grupp. Jag trodde att vi var som alla andra, det vill säga var föräldrar, pensionärer, ensamstående, företagare, hade funktionshinder, var nysvenskar och att vi hade arbeten att sköta, bilar att tvätta, skatter att betala med mera.
Men som jag tidigare antytt har jag förmodligen gått med skygglappar och inte sett det allvarliga läget i Vasa- och Birkastan.
Nu får vi hoppas att arrangörerna lyckas med sitt syfte att få slut på stridigheterna så att vi äntligen kan få FRED på gator och i parker i Birka- och Vasastan.
Vi ses på mötet!
Valpar lämnade att dö i snön
text: Per Jonebrink
I skånska Bjuv dumpade någon sex stycken rottweilervalpar i snön för att dö. Det grymma brottet begicks torsdagen den 14 januari.
Hundstaden.se har talat med Elisabet Ängeby vid Jennyhill Djurklinik i Kvidinge där valparna undersökts och behandlats.
Elisabet berättade att valparna hittades av en slump. En person var ute och red och upptäckte en av valparna. Den hade kravlat sig ut på vägen. Ryttaren tog med sig valpen och red hem och tog bilen tillbaka för att söka efter fler valpar.
Två ben inget problem för Faith
text: Per Jonebrink
Det kom ett mail som innehöll en rörande berättelse om och bilder på en hund i USA som saknade framben.
I mailet uppmanades man att sända det vidare till alla sina vänner. Jag följer i princip aldrig den typen av uppmaningar då det händer att man sprider datavirus just på detta sätt. Inte heller denna gång skickade jag mailet vidare. Jag blev dock tagen av berättelsen och sökte på Internet efter mer information om hunden. Jag ville även undersöka om historien var en bluff eller inte.
Det visade sig att hunden finns och heter Faith (tro, tillit). Det är en riktig solskenshistoria.
text: Per Jonebrink
Till exempel behandlar man hundar som drabbats av diskbråck med massage efter operation. Man har sett kliniskt att massage ger bättre cirkulation i hundens vävnader.
Råttgift utlagt i parkentext och bild: Per Jonebrink
Ni har säkert sett trälådorna i parkerna och de gula varningslapparna om att råttgift är utlagt och hört historier om hur hemskt och plågsamt giftet verkar.
Min dvärgpinschertik fick förmodligen i sig lite råttgift för något år sedan utan att jag insåg det. Inte förrän hon en morgon började kräkas blod förstod jag att något allvarligt hänt. Jag tog henne omedelbart till veterinären som gjorde en ingående undersökning. Man upptäckte först inte orsaken till besvären utan behandlade henne som om hon hade drabbats av någon allmän kräksjuka.
Agneta Isacsson, vice ordförande för Folkpartiet i Norrmalm, var den enda ledamot i stadelsnämnden som motsatte sig hundförbudet. Hon fick dock inte någon annan ledamot med sig.
Så här skriver Agneta Isacsson på sin blogg om beslutet om hundförbud:
Folkpartiet värnar om människans frihet. Förbud av olika slag bör undvikas.
Men den nyligen uppfräschade Spökparken mellan Drottninggatan och Holländargatan kommer att få ett hundförbud.
Jag försökte på senaste mötet i Stadsdelsnämnden Norrmalm plädera för att detta inte skulle genomföras. Men jag fick ingen politiker med mig.
Alla syntes acceptera en sådan åtgärd. Trist.
Läs Agneta Isacssons svar på frågorna från hundstaden.se
Det finns omkring 800.000 hundar i Sverige. Minst 14.900 av dessa bor i stockholms innerstad.
16 procent av hushållen har hund. Ett hushåll i innerstan består av cirka 3,25 personer. Det innebär att omkring 48.300 av oss i stan lever i flock.
Hundägare är inte en heterogen grupp. Vi är föräldrar, pensionärer, funktionshindrade, nysvenskar, företagare, ensamhushåll – vi finns i alla grupper av medborgare.
Som alla andra betalar vi våra skatter till kommunen, länet och staten. Vi bidrar genom vårt hundägande desutom till betydande extra skatteinkomster genom vår konsumtion av varor och tjänster som rör våra hundar.
Veterinärer, ägare av djuraffärer, producenter av hundmat och hundprylar är några exempel på yrkesgrupper som skulle vara arbetslösa om vi inte hade våra hundar.
Dessa ekonomiska parametrar finns inte i tankarna när man skaffar sig hund.
Det finns dock anledning att göra sig medveten om dessa, då stadens politiker nu anger att det huvudsakligen är våra hundar som orsakar nedslitningen av parkerna, det vill säga orsakar kostnader för förvaltningen av dessa.
Man tar i det sammanhanget inte upp aktivitet som till exempel grillning och pic-nicande, skolornas användning av parkerna som idrottsplan och dagis- och lekparksverksamhet.
Staden förändras ständigt, medborgarnas livsmönster likaså. Det gäller även hur parkerna används.
Grönytorna per capita har minskat i och med förtätningen av staden. Vi kommer bli fler som möts i parkerna – hundar och människor.
Hundar är levande varelser som, liksom vi, har sina grundläggande behov för att må bra. I det sammanhanget spelar parkerna en avgörande roll.
Det är inte en tillfällighet att 40.000 stadsbor väljer att ha hund. Den glädje, trygghet och stimulans hunden bidrar till bör inte underskattas.
Hundstaden.se kommer i artiklar framöver visa exempel som visar hur stor positiv påverkan på våra liv ett husdjur har.
Låt oss alla mötas i parkerna, människor och hundar tillsammans!
