Den som trodde att hundar inte har förmåga och lust att härma våra ljud bör se den här videofilmen.
Klicka på bilden för att se filmen
Labradortiken Isa på jobbet tillsammans med husse Christer. – Det är inga problem att ha Isa med på jobbet, säger husse. Hon ligger i allmänhet på sin pläd och håller koll.
Ta ett digitalt fotografi på din Din VÄRLDENS FINASTE HUND och maila det till oss. Kanske din hund också får utmärkelsen.
Här nedan ser du en av de hundar som just nu är "Min världens finaste hund".
text och foto:Garman Gulbrandsen
Träffen pågår 52 söndagar om året, oavsett dag – även om det är jul eller nyår. I ur och skur, snöstorm och hagelskurar kommer alltid några Chihuahuaer till söndagsträffarna. Vi träffas klockan 11.50 och tar en promenad genom slottsparken med våra Chihuahuaor samt några hundar i andra raser som brukar hälsa på.
Det otroliga med träffen är att den är helt spontan och utan organisation. Den uppstår och pågår av egen kraft, spontant varje söndag. Givetvis är det fler hundar när solen skiner men det är alltid hundar på plats och man vet aldrig vem som kommer just ”denna” söndag.
Som mest har det varit cirka 40 hundar men normalt är det mellan 15 och 30 stycken. Träffen är helt otvungen och utan närvarokrav, så ingen behöver svara på varför man inte kom förra gången eller inte kommer nästa gång. Man kommer när man vill och har möjlighet. Dock kan man vara säker på att det alltid är några där i slottsparken varje söndag.
Man kan tydligt se på hundarna vem som är ”gammal i gården” och vem som är ny. Hundarna som har träffats tidigare känner igen varandra och alla nya välkomnas in i flocken.
Det tillkommer emellanåt nya hundar samtidigt som några försvinner. Det är roligt att se hur hundarna blir uppspelta varje gång de träffas och även när någon ny hund gör entré.
Det finns speciella kompisgäng bland hundarna som känner varandra sedan länge. De måste alltid rasa av sig med just dessa kompisar innan man kan ta itu med övriga i gruppen.
Vi åker till Åkeshov från Vasastan och vår hund Boss vet redan då vi passerar Brommaplanrondellen vart vi är på väg. Han blir uppspelt och börjar yla, för nu är det träff på gång! Det är knappt man hinner öppna bildörren innan han är borta hos sina kompisar, när vi kommit till parken.
Att se dem samlade på gräsmattan, väntande på kompisar som inte kommit ännu är otroligt härligt. Så fort en bil kommer och dörren öppnas stormar hela flocken den nyanlände till mötes över parkeringsplanen. Varje hund hälsas välkommen på detta sätt. När alla är på plats bär det av över fälten. Soliga dagar stormar upp till 40 lösa Chihuahuaer fram över de öppna ängarna.
Efter en timme eller två är det dags att åka hem. Men vi vet att vi ses om en vecka igen, trots att ingen säger något eller kommer att ringa varandra under veckan.
Vi bara vet att nästa söndag är vi där igen – så är det bara!
text oxh foto: Per Jonebrink | per@hundstaden.se
Min hund har aldrig gått på hunddagis. I min okunnighet har jag byggt upp en fantasibild av hur det är. Jag såg hundar som rumlade runt och om varandra, andra satt i burar och gnällde eller skällde oavbrutet.
I Stockholm ska hundar vara kopplade, överallt utom i hundrastgårdarna och ett par andra ställen. Dessutom ska tikar ska vara kopplade när de löper. Det strikta hundreglementet i Stockholm står i bjärt kontrast mot hur det är i vår grannhuvudstad Oslo. Hanna Valenta skriver här om sitt besök i Oslo i mitten av oktober.
Jag var i Oslo över helgen. Jag klev av tåget vid Nationaltheatret och kom ut i strålande solsken till en härlig höstdag i Norge. Jag beslutade mig för att gå till hotellet genom Slottsparken. Jag möttes först av det ståtliga stora slottet på kullen och förväntade mig bakom den en vaktad park med prydligt figurklippta buskar, imponerande odlingar, statyer, gångar med krattat grus, nyklippta gräsmattor som inte får beträdas och organiserade guidade visningar.
Men ack så jag bedrog mig! Bakom slottet uppenbarade sig en av de vackraste parker jag någonsin sett. Flera dammar med fågelliv, underbart vackra och lummiga träd – och – den mjukaste och grönaste av gräsmattor utan några som helst tecken på slitage eller uttorkning.
Och vet ni vad? Parken var full av människor som njöt av och brukade parken, i härligt idylliskt samspel. På gräsmattan satt ett par och lärde varandra jonglera. Längs dammen gick familjer med barn och tittade på fåglarna och lekte i höstlöven.
Bredvid lekte ett annat par boll med sin LÖSA hund och från andra sidan kom en kvinna med sina två okopplade hundar. De hälsade vänligt på varandra och klappade hundarna. Allting var lugnt, avslappnat och avspänt och på något sätt väldigt tryggt och självklart. Och inte en enda förbudsskylt om någonting. Alla bara njöt av naturen. Och det var vackert.
Politikerna i Norrmalms Stadsdelsnämnd har beslutat om ett totalt hundförbud i Spökparken. Nu ligger ärendet hos Kommunstyrelsen som avgör frågan.
Se vilka som hittills har skrivit på listan