hundstadenstartannonseraarkivblockBAN

primafila

hundstaden
copyright
medicare
Den information du hittar här är råd och generella beskrivningar och ersätter inte utlåtande från experter.
Om du bedömer att din hund behöver vård ska du genast kontakta veterinär.
Tipsa oss gärna om du vill tillföra något inom detta område.
Vi är även tacksamma för förslag på justeringar.
linje
Kontakta oss genom maillänken:
info@hundstaden.se
linje

medBack

Dvärbandmask

linje

Det finns två arter av dvärgbandmask

Den "ofarliga":

Hundens dvärgbandmask, Echinococcus granulosus

Den förekommer sporadiskt cirka var 10:e år i norra Sverige.

Den har idisslare som mellanvärd och var vanligare förr, då man utfodrade hundar med rått slaktavfall efter ren.

Den är vanligare där det finns mycket varg och rådjur eller älg som då utgör värd respektive mellanvärd. Den kan smitta människan, men är relativt lättbehandlad.

Avmaskning av hunden dödar bandmasken.

Den "farliga":

Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis

Den är farlig för människan, inte för hunden eller andra djur.

Rävens dvärgbandmask hittades för första gången i Sverige 2010 i Uddevallatrakten.

Därefter har den upptäckt på några andra ställen. Man anser nu att den har etablerat sig i landet.

För närvarande finns inte någon stor risk för att bli smittad. Är man ofta ute i skog och mark bör man hålla sig underättad om hur man undviker att bli smittad och hur smittläget är. På Jordbruksverkets hemsida finns mer information.

Den finns i större delar av Europa. Flest smittade rävar och hundar finns i alptrakterna i Centraleuropa.

I de skandinaviska länderna hittar man parasiten endast på ett fåtal ställen i Danmark, samt på norska Svalbard. Norge, Finland samt Sverige är fria från parasiten bortsett från den enda gång den hittades i Uddevallatrakten.

Parasiten har en komplicerad livscykel. Den lever som en bandmask i huvudvärden, som utgörs av räv, hund och katt.

Maskens mikroskopiska ägg följer med då värddjuret släpper sin avföring, och tas upp av mellanvärden – en smågnagare – i vilken en så kallad blåsmask utvecklas efter cirka 2 månader.

Om den smittade gnagaren äts upp av en ny hund, katt eller räv fullbordas livscykeln, och en ny vuxen bandmask utvecklas. Det tar cirka 30 dagar för blåsmasken att utvecklas till en ny äggläggande bandmask i en hund.

Huvudvärdarna kan inte smitta varandra utan en mellanvärd. Hundar kan alltså bara smittas om de äter en smågnagare – inte av att nosa på eller äta andra hundars avföring.

Varken huvudvärden eller mellanvärden blir sjuk av dvärgbandmasken. Du kan alltså inte se på din hund eller katt om den har dvärgbandmask.

Avmaskning av hunden dödar bandmasken.

OBS! Endast preparat som innehåller prazikvantel eller epsiprantel dödar den farliga dvärgbandmasken.

Veterinär och apotekspersonal vet vilka preparat som ska användas.

linje

Källa:

www.jordbruksverket.se

Länkar

Jordbruksverket

linje

Om en människa bilr smittad av bandmasken....

Om en människa får i sig dvärgbandmaskägg kan det utvecklas blåsmaskar i levern och andra organ.

Hundens dvärgbandmask ger vanligen en enda blåsa.

Rävens dvärgbandmask ger många blåsor som kan medföra att organet det smittat slutar att fungera.

Blåsmaskarna växer långsamt, och då de blivit så stora att de stör den normala organfunktionen får människan sjukdomssymptom (såsom t ex tecken på dålig leverfunktion när det sitter blåsor i levern).

Detta tar vanligen minst 5-10 år.

Upptäcker man smittan hos människan i tid är symptomen behandlingsbara, men det kan kräva kirurgiskt ingrepp och flera års läkemedelsbehandling för att blåsorna inte ska växa till igen.

Långvarig obehandlad smitta kan i värsta fall vara livshotande.

Smittvägar

På grund av att smittan drabbar förhållandevis få människor och tar lång tid på sig att orsaka skada, vet man ännu ganska litet om de egentliga smittvägarna mellan människor och djur.

Det finns sannolikt två smittvägar:

1) Man får in ägg i munnen via livsmedel eller via sina händer.

Då smittade djur släpper sin avföring i naturen kan äggen i avföringen hamna på bär och svamp. Människan kan smittas av att hantera eller äta dessa bär och svampar.

Människan kan sannolikt också smittas genom att få maskägg på händerna efter att ha klappat en smittad hund/katt, och sedan få in äggen i munnen i samband med att hon äter mat. Äggen är små och lätta och kan fastna i djurets päls då det släpper avföring. De kan sedan föras runt i pälsen bort från anus, och människan uppfattar inte någon risk med att klappa det till synes friska djuret.

2) Man andas in ägg, som förs runt med luften exempelvis då man städar i ett rum där det finns ägg spridda i omgivningen.

• Dvärgbandmaskens ägg överlever djupfrysning av bär och svamp, men avdödas av frystorkning. Många av de bär som används i industrin är frystorkade.

• Dvärgbandmaskens ägg kan inte spridas med kokade bär i form av sylt eller kräm, eller med förvälld eller stekt svamp.