Varför funkar det i Norge men inte i Sverige?

I Stockholm ska hundar vara kopplade, överallt utom i hundrastgårdarna och ett par andra ställen. Dessutom ska tikar ska vara kopplade när de löper. Det strikta hundreglementet i Stockholm står i bjärt kontrast mot hur det är i vår grannhuvudstad Oslo. Hanna Valenta skriver här om sitt besök i Oslo i mitten av oktober 2009.

Jag var i Oslo över helgen. Jag klev av tåget vid Nationaltheatret och kom ut i strålande solsken till en härlig höstdag i Norge. Jag beslutade mig för att gå till hotellet genom Slottsparken. Jag möttes först av det ståtliga stora slottet på kullen och förväntade mig bakom den en vaktad park med prydligt figurklippta buskar, imponerande odlingar, statyer, gångar med krattat grus, nyklippta gräsmattor som inte får beträdas och organiserade guidade visningar.

Men ack så jag bedrog mig! Bakom slottet uppenbarade sig en av de vackraste parker jag någonsin sett. Flera dammar med fågelliv, underbart vackra och lummiga träd – och – den mjukaste och grönaste av gräsmattor utan några som helst tecken på slitage eller uttorkning.

Och vet ni vad? Parken var full av människor som njöt av och brukade parken, i härligt idylliskt samspel. På gräsmattan satt ett par och lärde varandra jonglera. Längs dammen gick familjer med barn och tittade på fåglarna och lekte i höstlöven.

Bredvid lekte ett annat par boll med sin LÖSA hund och från andra sidan kom en kvinna med sina två okopplade hundar. De hälsade vänligt på varandra och klappade hundarna. Allting var lugnt, avslappnat och avspänt och på något sätt väldigt tryggt och självklart. Och inte en enda förbudsskylt om någonting. Alla bara njöt av naturen. Och det var vackert.

Men då kom också sorgen i mig och en känsla av att ha blivit förd bakom ljuset. Varför kan vi inte ha det så här i Stockholm? Varför är svenskarna så rädda för hundar när norrmännen inte är det? Varför kan barn leka sida vid sida med okopplade hundar i en högst kulturhistoriskt värdefull park i Oslo men inte i Stockholm?

Hur kommer det sig att norska trädgårdsmästare kan sköta gräsmattor till perfektion i en besöksbelastad park när svenska parkförvaltningen inte ens kan få gräset att gro i en inhägnad? Varför ingår inte hundar och hundägare i stadsbilden och samhället i Stockholm när de så självklart gör det i Oslo?

När jag kom hem var jag bara tvungen att leta upp vad den norska lagen säger om kopplingstvång. Resultat:

Det finns inget kopplingstvång i Oslo. Hundlagen säger (egen övers. fr. norska): Samhället, både privatpersoner och organisationer, har ansvar för att inom lagens ramar utöva och tillämpa ett positivt och ”samhällsgangligt” hundhållande, till glädje för den enskilde hundägaren.

Allmänna regler om koppling av hund: Hundar får vara lösa om de är under kontroll på aktsamt sätt. Hundägaren ska se till att hunden inte springer mot, hoppar på, förföljer eller ställer sig i vägen för folk som inte önskar detta.

Det är alltså situationen och individerna som bestämmer i Oslo. Om en person inte önskar ha att göra med en hund så säger han/hon vänligt till och hundägaren ser till att hans hund inte interagerar med den människan. Och det är varje hundägares ansvar att se efter sin hund i samhället. Inte ett förmyndigande och fördomsfullt allmänt beslut från ovan att hundar inte får vara lösa där det finns människor.

Norrmännen verkar ha fattat och anammat det här med frihet under ansvar. Och det funkar. Uppenbarligen.
På Oslo stads hemsida står det också att man ordnat med aktiviteter åt barn på en gård där de får lära sig om hundens språk och signaler och umgås och träna med hundar även om de själva inte har hund. Och den 20:e september är hundens och hundägarnas dag i Oslo. I en beskrivning av dagens aktiviteter står det: ”…Tilslutt kan barna kose med hundene…”.

Vad är det för fel på svenskarna?

 

Hundarna i stan skapar trygghet, glädje – och arbetstillfällen

Det finns omkring 800.000 hundar i Sverige. Minst 14.900 av dessa bor i stockholms innerstad.

16 procent av hushållen har hund. Ett hushåll i innerstan består av cirka 3,25 personer. Det innebär att omkring 48.300 av oss i stan lever i flock.

Hundägare är inte en heterogen grupp. Vi är föräldrar, pensionärer, funktionshindrade, nysvenskar, företagare, ensamhushåll – vi finns i alla grupper av medborgare.

Som alla andra betalar vi våra skatter till kommunen, länet och staten. Vi bidrar genom vårt hundägande desutom till betydande extra skatteinkomster genom vår konsumtion av varor och tjänster som rör våra hundar.

Veterinärer, ägare av djuraffärer, producenter av hundmat och hundprylar är några exempel på yrkesgrupper som skulle vara arbetslösa om vi inte hade våra hundar.

Dessa ekonomiska parametrar finns inte i tankarna när man skaffar sig hund.

Det finns dock anledning att göra sig medveten om dessa, då stadens politiker nu anger att det huvudsakligen är våra hundar som orsakar nedslitningen av parkerna, det vill säga orsakar kostnader för förvaltningen av dessa.

Man tar i det sammanhanget inte upp aktivitet som till exempel grillning och pic-nicande, skolornas användning av parkerna som idrottsplan och dagis- och lekparksverksamhet.

Staden förändras ständigt, medborgarnas livsmönster likaså. Det gäller även hur parkerna används.

Grönytorna per capita har minskat i och med förtätningen av staden. Vi kommer bli fler som möts i parkerna – hundar och människor.

Hundar är levande varelser som, liksom vi, har sina grundläggande behov för att må bra. I det sammanhanget spelar parkerna en avgörande roll.

Det är inte en tillfällighet att 40.000 stadsbor väljer att ha hund. Den glädje, trygghet och stimulans hunden bidrar till bör inte underskattas.

Hundstaden.se kommer i artiklar framöver visa exempel som visar hur stor positiv påverkan på våra liv ett husdjur har.

Låt oss alla mötas i parkerna, människor och hundar tillsammans!

Stoppa hundförbudet i Spökparken

Du har väl inte missat att skriva på namnlistan om att stoppa hundförbudet i Spökparken.

Om förbudet inte stoppas riskerar vi att få ett "Lex Spökparken" som kan kommer att resultera i att hundförbud införs i andra parken i Stockholm och andra städer.

Se vilka som hittills har skrivit på listan

Läs mer om hundförbudet i spökparken här.

Varför en webb för oss som är hundägare i innerstan?

Att ha hund och bo i innerstan är på många sätt annorlunda än om man bor i förort eller i landsbygdsmiljö.

Det finns de som anser att hundar inte borde få finnas i innerstan, att de inte mår bra i den miljön. Men, lika lite som man kan säga att till exempel barn inte bör bo i stan, kan man säga detta om hundar.

Hur våra hundar mår beror på hur den övriga flocken beter sig. Det finns ingen anledning att tro att en stadshund har det sämre än en hund som bor någon annanstans.

Det bor omkring 14.900 hundar i innerstan tillsammans med fler än 48.000 människor i sin flock. Detta i sig är ett bevis på att hundar i stan fungerar utmärkt. Vi skulle aldrig vara så många om det inte skulle fungera bra.

I innerstan har vi inte en tillgång till "den riktiga naturen", utan får i vardagslag hålla tillgodo med stadens parker, spontana gröna områden och hundrastgårdar.

Våra hundar får anpassa dig till det höga tempo och den trängsel som det innebär att leva i storstaden. Vi som har förmånen av att leva med hund kan intyga att detta i allmänhet inte alls är ett problem. Hunden ställer som alltid upp på flocken, glad och lojal.

I stan har hundarna möjlighet att få möta betydligt fler kompisar än i förorten och på landet. Det gör att många stadshundar är mycket sociala.

Vi hundägare utbyter tips och kunskaper när våra hundar får oss mattar och hussar att träffas i flock. Resultatet blir att även vi blir mer socialt tränade och får nya vänner och bekanta.

De flesta av oss har våra egna geografiska och sociala revir. Hundstaden.se har som mål att göra reviren för hundflockarna i innerstan större och sprida bra, matnyttiga tips och nyheter som är relevanta för just det liv som vi och våra hundar lever här i innerstan.

Den fjärde november startades webben hundstaden.se.

Målet med hundstaden.se är att den ska bli ett nav och en viktig informationskälla för oss hundägare. Man ska kunna hitta länkar till seriösa specialsidor men också till exempel hitta information om vart jag kan gå och dricka kaffe eller ett glas vin och ha hunden med.

Vi vill även vara ett forum där vi gemensamt kan höja rösten för att göra det rimligt och trevligt att vara hund och hundägare i stan – motverka intolerans och onödiga inskränkningar. Vår tes är att hundar är en tillgång i sammhället och för människor.